Psykologi.
Vi läser då som inriktning på programmet psykologi och etik som vi läser än så länge.
Psykologin handlar om olika teorier på hur vi fungerar själsligt, hur saker så som
barndom och annat påverkar hur vi beter oss när vi kommer upp i vuxen åren osv.
Etik och livfrågor är frågor vi ofta ställs för så som vad är rätt och fel, hur man bör handla.
Tänkte ni kunde få en inblick av det hela genom att läsa en av mina arbeten.
Förstår er om ni somnar efter några rader för e man inte intressserad av detta
kan jag tänka mig det är boring, men sånt här får iaf jag göra ofta.
Detta arbetet är då en psykologi inlämning vi skulle göra som handlar om hur samhället
osv ser på hbt-folk (homosexuella, bisexuella, transexuella) och vi skulle reflektera
kring detta efter vad vi fått för intryck på en teater och en utställning vi var på.
Förövrigt ett ganska aktuellt ämne för det är mkt sånt här nu förtiden.
Tvingar ingen å läsa så tkr folk detta e för seriöst så ah
Jag tror inte att man föds med en speciell läggning. Jag tror det är något som man upptäcker sen när man hamnar i det falliska stadiet att man börjar intressera sig för könet å man märker att man är en speciel ”sort”, att det finns en grupp som ser ut som en själv och en som är motsatsen. Dock tror jag att man föds med andra hormoner eller gener som får pojken att just bete sig som en kille, och sen att föräldrarnas uppfostran och samhällets inverkan gör att killen helt naturligt dras till tjejer och likadant med tjejen som drar sig till motsatta könet.
Det var på teatern jag började fundera över om man kanske kan födas utan dessa saker som får en att bete sig på det typiska pojkiga elr flickiga sättet och att det då är något man upptäcker i falliska fasen. Fast då kanske man först när man blir äldre förstår att man har en annan läggning, t.ex transsexuell då. Man kanske känner att man trivs mer med att göra vad t.ex flickorna gör och kanske beundrar killarnas sätt att bete sig på å då tänker som en tjej och känner den där skillnaden å blir intresserad av personen trots samma kön. För en transexuell känns ju detta helt normalt, lika normalt som det är för heterosexuella att tycka om det motsatta könet eftersom den transsexuelle känner sig som att den hamnat i fel kropp med tanke på hur den ist beter sig.
Dock tror jag att om man är homosexuell, antingen s.k bög elr lebb att man ändå känner sig som det man är född som, fått dom hormoner man ska ha men att man ändå kanske föredrar samma kön av olika anledningar. Anledningar som kan vara allt från personlighet, hur personen beter sig till utseende och kroppspråk.
Är man bisexuell tror jag man faller mer för personen och inte så mkt fokus på könet. Man faller för själva personen och man älskar den för den som den är och man bryr sig inte om vilken grupp personen ingår i. Själv tkr jag att detta egentligen borde vara mer accepterat än vad det är i samhället.
Jag tyckte utställningen och hennes bilder var väldigt bra, det fick en att öppna upp ögonen å se hur fördomsfullt samhället egentligen är. Som jag sa om bisexuella så tkr inte jag det borde vara så fördomsfullt som är det är. Det är precis som mellan man och kvinnan, alla fördommar om att kvinnan ska göra si och så medans mannen ska vara på ett annat sätt. Säger mannen något grövre är det mer accepterat än om en kvinna skulle sticka ut med något som inte anses ska komma från en kvinnas mun, då drar alla öronen till sig. Och kläder, för kvinnan är det okej att klä sig som det motsatta könet, medans man som man skulle få en mängd glåpord kasstade över sig om dom hade klätt sig i kvinnokläder. Men sen när folk vill ha det mer jämställt så är det ändå fel och ses inte alls i vissas ögon vara rätt.
Hade bara folk låtit andra vara som dom vill, slutat försöka påverka folks val hade så många konflikter och annat minskat. Det finns ändå inget dom kan göra, man kan inte hindra en människas känslor, även om dom blir hotade till livet om dom inte byter sexuell läggning så kommer ändå dennes persons känslor innerst inne vara densamma. Personen kommer bara leva i en lögn om den inte vågar stå för sin läggning. och ingen människa vill leva i en lögn. Hade bara människan varit mer öppensinnad när det gäller att tänka sig in i andras situationer skulle alla inse att det inte är som en enda stor sjukdom som sprider sig och får folk bete sig udda. Allt handlar bara om kärlek, ömhet, tillit osv. Vi människor behöver alla känna detta, sen är det upp till var och en att känna efter på vilket sätt man själv känner att dessa livsnödvändiga känslorna blir stimulerade. Man vill inte att sina föräldrar t.ex ska komma och säga att ”nej jag tkr inte du ska vara tillsammans med henne”.
Inte heller vill en helt vanlig människa, som bara har ett annat synsätt att någon ska komma och förklara för den hur den ska vara. Att den inte får gilla den där personen av samma kön för det är inte vad samhället förväntar sig. Jag tror att allt handlar om rädsla, folk vågar inte försöka förstå sig på det som för dom är okänt. Samma som med medlidande, alla kan inte sätta sig in i den andras situation. Inte heller vågar alla försöka sätta sig in e deras situation och försöka se ur deras synvinkel ser ut, rädda för vad dom ska möta.
